Jag har haft det tufft nu ett par månader tillbaka. Snarare ett halv år faktiskt.

Med tufft menar jag mycket med jobb och studier. Dålig hantering av min kost och inte super motiverad gällande min träning.

Fast där måste jag påminna mig själv!

För bara två år sedan var jag överviktig, inte bara överviktig. Jag var klassad som FET enligt BMI skalan. Jag hade 36,1 i BMI med mina 118kg på mina 179cm. Visst BMI skalan är inget jag följer eller tror på men där hadde den rätt. Jag var FET. 

 

Men det är just det: Jag VAR fet. Jag ÄR inte det längre. Enligt BMI skalan har jag fortfarande några kilo kvar att gå ner men jag vet också att jag har "normalt" mycket fett på kroppen eftersom jag har relativt mycket muskler också.

Jag måste komma ihåg att ge mig en klapp på axeln över det arbetet jag gjort.

Min kropp är i en bra form. Den ska visserligen bli ännu bättre men den är så mycket bättre än vad den var förr.

 

Så visst jag har haft ett tufft halvår men jag har inte låtit mig själv falla tillbaka (allt för mycket) i gamla mönster. Visst jag har pendlar i vikt mellan 86-90kg men jag har ändå kämpat vidare. Jag har inte gett upp och det kommer jag aldrig göra.

Vet ni varför?

För min kropp förtjänar det!

Efter alla år av skitmat, socker och vanvård av min kropp så vet jag att den mår mycket bättre av bra kost och motion. Det kommer den alltid må bättre av. Det gör alla kroppar.

Jag är skyldig mig kropp och själ att ta hand om mig själv på bästa sätt.

 

Love your body!

 

 

Ni vet när man är så trött att man bara vill gråta av utmattning...

När minsta lilla motgång kan förstöra resten av dagen...

Så var min eftermiddag.

Jag hade ingen ork eller energi och ville bara skita i allt. Funderade till och med på om jag skulle sluta jobbet.

Ja så trött var jag.

Då är det tur att man har vänner som kan vända på den negativa energin och få en på toppen humör igen :)

 

Jag var fast beslutsam att laga min middag som jag tänkt när jag kom hem och den blev väldigt god.

Testade en linssoppa som en kompis rekomenderat. Den blev mycket godare än vad jag trodde den skulle bli :)

Sen var jag även fast beslutsam över att jag skulle till gymmet och köra med Sandra för vi har inte gjort det på nästan 2 veckor. Och oj va jag är glad att jag gjorde det.

 

Rubriken sammanfattar vårat pass väldigt bra: "Crazy Energy"!

Ja menar vi dansade ut från gymmet av all energi vi hade :D

Jag älskar verkligen att träna ihop med min underbara Sandra. Det blir alltid så bra när vi kör ihop :D LÖVE IT!

 

Så nu när jag kom hem ställde jag mig till och med och diskade :P Hihi

 

Från matt och gråtfärig till hög på livet genom två timmar med min underbara vän och ett grymt benpass på gymmet. Ja och jag vet ju att jag alltid mår bra av att ta mig till gymmet.

 

Bjuder på en bild från i morse innan jobbet ;)

 

Jag är en person som trivs med att planera och vill veta vad som händer.

Men ibland blir det inte som man har tänkt och ibland går det inte att planera allt.

Det har jag verkligen fått känna av nu när jag jobbar som lärare i årskurs 6.

Det finns alltid något att göra, jag hinner sällan allt jag har tänkt och jag orkar inte mycket annat än att jobba.

 

Vi har haft en stor omgång av förkyldning på skolan och självklart har jag också åkt på det. Lagom till alla utvecklingssamtal dessutom.

Men nu är jag någorlunda frisk, bara nästan som rinner lite.

Så idag kom jag ut på första promenaden och även första gympasset på 10 dagar.

Riktigt gött för kroppen att få jobba lite igen.

Härlig känsla när det bränner i musklerna, även om jag tod det väldigt lugnt idag.

 

En annan sak som slog mig idag är att idag gick tjejmilen i Stockholm.

Det var något som jag ville köra i början av året men har inte haft någon motivation för att springa på riktigt länge.

Jag har överlag haft dålig disciplin på vad jag äter, tränat mindre än jag borde och låtit de fortlöpa för länge!

Inte okej.

Idag när jag var på gymmet fick jag sota för det när vågen visade 90,0kg! J*vla skit att jag låtit mig själv falla tillbaka. Lägg av med den skiten!

 

Jag har funderat fram och tillbaka på vad orsaken kan vara och mycket är nog stress från olika håll och att jag är psykiskt trött. Det leder ofta till att jag tycker synd om mig själv och då låter jag mig äta vad jag vill.

Så jag måste se till att få bort mycket stress plus att få tillbaka motivationen.

Jag har en plan som jag hoppas kommer fungera, ska bara sätta den i verket först ;)

 

Jag har en vecka till med utvecklingssamtal, inte många kvar. Sen blir det något lugnare på jobbet och jag kan få in mina kvällsrutiner på gymmet igen. Inte konstigt att jag inte orkar tränar när jag är på jobbet mellan 10,5-11,5h varje dag. Blir att jobba lite mindre snart ;)

 

BTW sorry för att jag varit dålig på att blogga men så blir det ibland :P