Förra veckan var jobbig, fysiksk och psykisk.

Men då är det bara arbeta för en bättre vecka denna veckan.

 

Något som kanske inte så många av er vet vill jag dela med mig av.

 

Jag har ett väldigt svagt psyke. 

Jag bryter ihop väldigt lätt.

Jag gråter nästan varje dag. Till sånt som många ser som skit grejer, men som jag tar till hjärtat.

Jag gråter oftast utav glädje. Framför Tvn eller filmer. Jag kan bli glad för att vissa människor övervinner svårigheter.

Jag kan bli ledsen över väldigt små saker.

Ibland räcker det att jag tänker mig någon när som har dött och jag kan gråta väldigt länge.

 

Jag är en person som behöver bryta ihop för att kunna komma igen.

Jag har svårt att bita ihop men det jobbar jag på under mina träningspass.

Tänker jag förmycket under ett träningspass kan jag lätt känna att jag är nära gråt för jag tänker "hur kunde jag låta det gå så här långt?". 

 

På danspassen jag kör så är jag väldigt mycket störra än alla andra.

Jag har inte sätt det förut, när jag suttit hemma.

Jag har användt kläder som döljer de värsta fettet så jag har lixom inte sätt hur stor jag faktiskt är.

Men det har dansen fått mig att se. Speglar över allt och massa små tjejer som hoppar runt mig.

Då måste jag tänka att jag gör detta för mig själv.

Strunta i alla andra! Jag gr detta för att jag älskar det!

Jag tänker inte låta min vikt vara ivägen för mina drömmar!

 

Mitt största problem har alltid varit det mentala. 

Styrkan och viljan har jag haft och har, men den metala biten har alltid varit "mer övertygande".

Jag skulle alltid "passa på" att äta godis, bullar, glass eller liknande när mamma och pappa var borta.

Jag kunde åka 30 minuter tidigare till jobbet för att handla typ 1/2 kilo godis och kläma i mig på vägen till jobbet.

Varför???

Det kan jag inte svara på.

Min hjärna sa bara "du måste passa på".

Man vet inte alltid varför man gör vissa saker. man bara gör det.

Socker har varit/(är) ett beroende hos mig och det är Tusen gånger svårare att klara sig utan än nikotin. För socker finns lite i allt. I mjölk, grädde, frukt, bröd och massa andra livmedel.

För mig handlar det av att klara av att säga stop, inte mera nu. Det är svårt, men jag tar en dag i taget.

Jag försöker att inte tänka på hur ånga dagar det är sedan jag åt godis. Jag ska klara idag och i morgon tar vi i morgon.

Ja menar förr kunde jag tänka "hmm det var väl typ 2 dagar sedan jag åt godis, då kan jag unna mig det idag. Nej, oj jag åt ju en choklad förut. äh då är ändå denna dagen förstörd".

 

Jag förstår om ni inte förstår hur mina hjärna funkar eller har funkat.

Det är inte konstigt, det gör inte jag heller!