Ni som kämpar för att gå ner i vikt eller muskla om eller helt enkelt vill ändra på erat utseende känner säker igen sig i det jag ska skriva om nu.

 

När man kämpar och sliter med kost och träning men man ser inte riktigt någon stor skillnad efter allt de slit man lagt ner?

Ibland känner jag att jag har slitet på gymmet i lite mer än 6 månader och inget händer :/

Men så är det ju inte. Man blir ju bara hemma blind när man ser sig själv så ofta.

 

Igår fick jag ett samtal av min kompis som jag hade käkat lunch med tidigare på dagen. 

Hennes kollega hade sett mig på hennes jobb och frågat "är det tjejen som du brukar gilla hennes bilder som försöker gå ner i vikt?" Och min kompis bara jo men visst det är hon.

Då utbrister hennes kollega "men skit va hon har gått ner i vikt hon är ju jätte smal nu"

Att få höra att någon som inte känner mig säga något sådant gjorde verkligen min dag. Nä inte bara dag kommer nog hålla i sig minst en vecka :)

Även om ens vänner och familj säger hela tiden att man börjar bli smalare, så tror man ändå lite i bakhuvudet att de bara säger så för att vara snälla. Fast så är det ju sällan. De säger ju de för att de menare det.

 

Något annat som verkligen hjälper mig med min metala självförstärning är Instagram.

Ni som har instagram vet säkert att man kan göra hashtags (#) som gör det lättare på folk att hitta bilder som ni kanske också gillar. Det är folk från hela världen som gillar mina bilder och folk som peppar och komenterar vilket är så himla fantastiskt roligt. Det gör mig jätteglad :D

Det är extra kul när det är människor som jag följer då jag tycker de är inspirerande som även gillar mina bilder och min process. Det är verkligen en underbar känsla.

 

Även tidigare idag fick jag en känsla av att jag faktiskt inte är så stor som jag ibland ser mig.

Först när jag satt mellan två tjejer när vi skulle bli fotade så insåg jag att mina lår/ben är inte mega mycket större än deras. De är bara lite större. Det är häftigt när man märker sådant.

Även när vi skulle få våra fadder tröjor så var jag säker på att jag måste ha XL men de andra bara "nä men du kan ju lätt ha en L" och jag kände men nä den kommer sitta mega tajts. Men efter jag testat den så satt den helt okej.

 

Ibland sitter den gamla personen kvar i huvudet och spökar. Vad jag har hört från många andra som gått ner i vikt så kan man få leva med de där spökerna ibland. Men man kanske vänjer sig :)

 

När jag kom hem nu i kväll kände jag att jag är riktigt stolt över hur långt jag har kommit idag :)

Det är en bit kvar men jag är riktigt stolt över nuet :)