Innan det gick utför?
Jag började gå upp mycket i vikt under mina år på gymnasiet.
Om ni inte visst det redan så flyttade jag hemifrån och til lLinköping som 16 åring för att läsa på Vreta Gymnasiet.
Det gjorde att jag var tvungen att klara mig själv när det gäller inköp och allt runt omkring.
Jag kommer ihåg när jag mådde som sämst åt jag i snitt 2-3 KILO godis i veckan! Mycket festande och alkohol och skit mat nästa jämt.
Inte konstigt att jag gick upp så mycket i vikt...
Innan jag flyttade till Linköping var jag redan stor.
Eller då såg jag mig som stor för att jag var större än alla andra.
Skolsköterskorna sa att jag var stor och behövde gå ner i vikt.
Som 7 årig var jag 147 cm lång. Som 10 åring var jag 160 cm lång och vägde 60 kilo. Vilken är ganska normalt för en vuxen person men inte för barn tydligen. Som 12 åring växte jag om min mamma och var 175 cm lång.
Som 13 åring växte jag klart och har stått still på mina 179,4 cm sedan dess.
Jag har alltid varit större än alla andra men inte speciellt överviktig.
Här är några bilder på hur jag såg ut under högstadiet...
Jag i mitten med två av mina gammla vänner Steff och Cirsi. Tycker ni att jag är stor???
Nu var mina vänner väldigt smala vid denna tid också.
Nu var mina vänner väldigt smala vid denna tid också.
En bild från slutet av 9:an. Jag kan erkänna att jag inte är smal men fet? Knappast. Lite överviktig absolut.
Jag hittade däremot en bild som är 2 år gammal. Tror den är från sommaren/hösten 2011, inte helt säker. Kan vara vintern 2011-2012 också.
Mycket kan hända och när det går åt fel håll går det ofta väldigt fort.
Jag blundade för det och tyckte bara synd om mig själv.
Jag har som yngre sysslat med många sporter men fysträning och styrka var aldrig min grej.
Jag gillar bollsporter och mycket annat men såg aldrig att man behövde träna sin fysik för det...
Men nu har åren gett mig mer visdom tillsammans med många kloka råd från nära och kära.
Så idag ser jag ju lite bättre ut än bilden över, men jag har långt kvar...
Nu fortsätter vi att kämpa ;)
