Rubriken kanske är lite avslöjande på hur loppet gick ;)

Men jag ska ta med er från början.

 

Påväg ner till trädgårdsföreningen (där start och mål var) fick jag håll och var så himla nervös.

Jag ville inte ha den pressen som jag lagt på mig själv men kunde inte riktigt skaka av mig den.

När jag väl mötte upp min underbara S så började jag lugna ner mig lite.

 

När vi raddade upp oss för starten startade jag Spotify och höll Runkeeper berädd. Även om tävling också tar tid är det skönt att veta hur man ligger till under loppet tycker jag. När startskottet gick körde jag igång runkeeper och la snabbt ner mobilen i fickan. Det tog dock väldigt lång tid innan vi kom över startlinjen. Då börjar tiden på riktigt.

Jag försökte haka på S men insåg snart att det kommer aldrig gå eftersom vi startade med lång uppförsbacke.

Så jag drog ner på tempot och körde på lugnt och tänkte på min teknik upp för backen.

Upp vid toppen så la jag i en hög växel och lät mina långa ben sträcka ut och löpte om många deltagare.

Dock tog det en del på krafterna och jag kunde känna i bröstet att min förkyldning är inte 100% borta än.

 

Första och andra kilometern gick bra och jag låg på ca 6,12 min/km. Jag visste att jag skulle behöva ligga under 7 min/km för att klara mig under 35 min på 5km. Men efter ungefär halva loppet började det blir riktigt jobbigt att andas och det tryckte över bröstet. Jag insåg då att jag måste låta mig sjäv gå en stund och hämta andan.

Så kommande 2 km så varvade jag power walk med löpning. Men jag höll alltid koll på deltagare för att hålla deras tempo. I alla nedförsbackar, eller de få som fanns så löpte jag på riktigt ordentligt och vann mycket tid.

 

När runkeeper säger 30 minuter så har jag enligt appen 560 meter kvar. Då kommer tanken att jag kan faktiskt klara detta. Känslosam som jag är börjar jag nästan gråta av stolthet. Det blir jobbigt att andas och jag försöker verkligen fokusera. När jag kommer in i trädgårdsföreningen igen så vet jag att det inte är mycket tid kvar tills det har gått 35 min men jag visste inte vart målet var.

När jag kommer runt en byggnad ser jag målet och börjar då trycka på sista 150 meter. När jag har drygt 60 meter kvar ser jag klockan vid mållinjen som visar 34,50 min. JÄVLAR tänker jag och lägger i högsta växel och kutar allt vad jag har mot mållinjen och paserar den på 34,59 och runkeeper säger 2 sek senare att det har gått 35 min och att jag har sprungit 5,44km (man ska inte lita helt hundra på appar). Väl inne i mål kan jag knappt andas och möts av mina fina S som kramar om mig.

Jag visste då att jag hade klarat det men jag visste inte vad min offeciella tid var.

 

Efter att vi hämtat ut vår T-shirt, sallad och loka hittade vi resultaten.

Jag gick i mål på 34 minuter och 38 sek! För 3 månader sedan den 23 Maj joggade jag mitt första 5K ever! Då på tiden 40 minuter och 40 sekunder. Idag sprang jag 6 minuter och 2 sekunder snabbare! Det är helt galet vilken utveckling jag har gjort!

Med detta har jag klarat mitt andra mål på min lista över träningsmål, båda inom löpning. Dessa under samma månad. Så nu får jag sätta upp nya mål ;)

 

Jag är så sjukt stolt över mig själv :D Jag känner mig verkligen oövervinnerlig.